Uppdatering (vecka 6+4)

Det blev ett litet uppehåll här då jag mått rätt dåligt samtidigt som det varit en del att göra på jobb och med skola. Jag har ju i alla fall gått in i vecka 7 nu (6+4). Den overkliga känslan har börjat ge med sig, kanske till viss del på grund av att en del symptom börjat ge sig till känna. Börjar även kännas hanterbart att inte skrika ut nyheten till alla man träffar :-)

Vi har faktiskt berättat för mina föräldrar. De var glada men ganska försiktiga eftersom det fortfarande är så tidigt (var bara i 5+1 när jag berättade för de dessutom). De är nog oroliga att vi ska ta ut för mycket glädje i förskott så vi blir alltför besvikna om det inte blir något. Pappa sa väl att "jag ska väl vänta lite med att säga grattis" men sen i slutet av samtalet så sa han "äh, men jag säger väl grattis ändå!". Han bad mig även säga till så fort vi visste om det var en pojke eller flicka så han vet om han ska bygga ett stall eller en snickarbod (har för mig att han sa snickarbod). Hehe... söt han är. Det lutar dock inte åt att vi kommer ta reda på könet i förväg. Ser inte riktigt någon poäng med det. Vi har väl inte direkt tänkt köpa rosa spetsklänningar även om det skulle bli en tjej och bebiskläder/prylar/inredning funkar ju likadant oavsett om det är en pojke eller flicka. Vi får väl se om man blir för nyfiken när möjligheten ges så småningom.

Nu är det alltså 4 personer som vet. Min syster, mina föräldrar och svåger. Hade egentligen tänkt berätta för min bror också eftersom det känns lite taskigt att han är den enda som inte vet. Han var här på middag men det blev liksom aldrig något uppehåll i samtalet och vi kom aldrig in i de banorna så det blev helt enkelt inte av. Svärföräldrarna är planen att berätta för när vi träffar de om drygt en månad. Svåger är lite annorlunda. Den enda som inte är försiktig och avvaktande. Han började med en gång prata om vad man ska köpa och framförallt vad man inte ska köpa. Han ringde dessutom häromdagen och började prata om att han hade massa bebisprylar liggande i ett förråd (han har en son på 5 år) som vi ju kunde hämta. Vi får väl se lite. Jättesnällt erbjudande men vill nog vänta lite innan vi börjar fylla lägenheten med bebisprylar. Kan nog bli jobbigare annars om det inte blir något. Dessutom bor vi som sagt i lägenhet med minimala förrådsutrymmen så några större prylar lär det ju inte bli. Mer om han har smågrejer liggande som vi ändå hade tänkt köpa.

De dyraste grejerna kommer vi nog köpa ändå. Barnvagn pratade vi förr om att köpa begagnat men vi har ganska bra koll på vilken modell vi vill ha så om den inte finns på blocket eller liknande så blir det nog en ny. Vi kommer förmodligen skaffa fler barn senare och kan då återanvända. Bilbarnstol/babyskydd vill vi inte ta över det gamla. Vi vet att de inte har krockat och de menar att det är helt ok att använda. Jag har dock läst att det inte bör tas i bruk av nytt barn efter 5 år vilket det har gått. Det känns som en dum grej att kompromissa med när vi faktiskt har pengar. Barnvagn och bilbarnstol är väl det som är vettigast att lägga pengarna på. Det blev många teman i den här texten idag. Mycket tankar som har passerat sen sist.

Jobbvecka

Efter att ha varit ledig en vecka är det idag dags att köra igång på jobbet igen. Eftersom jag bara jobbar halvtid blir det bara halvdag idag så jag åker inte hemifrån förrän efter lunch. Ska faktiskt bli kul att jobba igen. Det blev en extremt lång vecka förra veckan. Efter de stora nyheterna gick tiden väldigt långsamt när den spenderades ensam i lägenheten en väldigt stor del av tiden. Jag hoppas att tiden kommer gå tillbaka till sin normala hastighet nu när jag börjar jobba. I så fall kommer det vara den 26 mars (datum för inskrivning) i ett nafs med tanke på hur veckorna mellan jullov och sportlov flög iväg.

Positivt med sportlovet var i alla fall att jag fick massa tid till att plugga. Läser på distans på halvtid och hade en deltenta i fredags som inte var särskilt svår men jag låg lite efter enligt lässchemat. Var borta två helger i rad och kom aldrig riktigt ifatt men nu är jag så gott som ifatt och på onsdag kommer första lite större uppgiften. En inlämningsuppgift som vi har en vecka på oss att slutföra. Ska bli spännande att se vilken nivå den hamnar på. Så med både skola och plugg borde väl tiden gå fortare nu. Får bara hoppas att jag fortsätter må lika bra som jag gjort hittills.

Jag är lite orolig för att drabbas av morgonillamående. Om inte annat så kan det bli ett problem när man åker buss 3 timmar om dagen till jobbet. Blir lite lätt åksjuk som det är och har ingen lust att sitta och spy på bussen direkt. Men jag håller tummarna. Det finns ju de som klarar sig lindrigt och bara mår illa och inte spyr. Finns ju till och med de som inte mår dåligt alls!

Hälsosamtal

Igår var det dags för hälsosamtal. Det var egentligen inte så mycket information och så utan de skulle mest kolla upp sånt där som rökning, alkohol och droger - Med andra ord gick det rätt fort för mig! Barnmorskan sa att det alltid är fel personer som tackar ja till hälsosamtalet. De personer de vill ha kontakt med angående ovan nämnda faktorer tackar nej medan vi som det inte finns så mycket att diskutera om kommer.

Fick i alla fall med mig en liten bok med en del matnyttig information och lite information om KUB-test. KUB-testet erbjuds i vårt landsting till alla, oavsett ålder. Vi ska därför besluta om vi vill göra detta innan inskrivningssamtalet. Själva ultraljudet som tillhör testet ska nämligen göras redan i v. 12-13 i så fall och inskrivningen är i vecka 10 så vi behöver beställa tid direkt efter inskrivningen i så fall. Vi bokade också in själva inskrivningen och det blir precis innan påskresan vilket känns kul eftersom vi planerat att berätta för delar av familjen då. Då är det kul att det satt igång lite grann. Barnmorskan verkar för övrigt väldigt trevlig vilket alltid är bra eftersom vi kommer träffas en del framåt om allt går som det ska. Hade till och med band till min hemstad vilket är lite lustigt eftersom jag inte är härifrån. Vilket sammanträffande!

Run for your money!

Den här dagen har börjat i ekonomitankar. När mannen gått till jobbet i morse hade jag lite svårt att somna om då min tankeverksamhet var högst aktiv. Funderade på hur jag ska göra med sommarjobb och jobb till hösten. Tanken var ju egentligen att bli gravid framåt sommaren men om det går vägen kommer vi ju faktiskt få en liten redan i oktober. Problemet är att mitt vikariat går ut i juni och ett nytt jobb kan jag få som tidigast i augusti - alltså kommer jag bara kunna jobba knappt två månader innan jag måste vara föräldraledig. Känns smått omöjligt att få jobb under de premisserna.

För att slippa gå hemma i flera månader (= rastlöshet) tänkte jag då att jag kanske ska sommarjobba trots allt. MEN mitt sommarjobb är i en liten livsmedelsbutik med långa stunder ensam i kassan (utan möjlighet till kisspaus). Däremellan är det lagerarbete som gäller med ganska tunga lyfte. Orkar man med butiksjobb i andra månaden?

Efter mycket tänkande lyckades jag äntligen somna om. När jag vaknade såg jag att jag fått mail av min bästa vän. Vi har haft gemensam bebisfeber i många år. Hon har skickat en länk med rubriken "visa inte det här för xx (min man) för då tror han att det är jag som gett dig bebisfeber". Blev alldeles full i skratt. Dels handlade länken om att det inte är så Dyrt att skaffa barn. Dels så vet hon inte att vi alldeles gemensamt redan väntar barn. Blev väldigt roligt i sammanhanget och längtan efter att få ringa och berätta blev ännu större. Men jag ska vänta några veckor till. Om inte annat bör väl mina föräldrar få veta först!

Vecka 5

Jag är nu inne i slutet av v. 5 (4+6) så jag tänkte lägga upp lite kort vad som händer i magen just nu. Informationen är hämtad från Babycenter.

Barnet
Det syns förmodligen inte alls på utsidan att du är gravid ännu, men embryots lilla hjärta har redan börjat slå och pumpa blod. Hjärtat håller på att delas in i kammare och kommer snart att få en mer regelbunden rytm. Embryot är nu ungefär en kvarts centimeter långt och liknar ett grodyngel. Denna vecka genomgår det en växtspurt. Viktiga organ som lever och njurar börjar nu formas. Tarmarna håller på att formas och blindtarmen finns redan på plats. Det neuralrör som förbinder hjärnan och ryggmärgen kommer att slutas till denna vecka.

Det sker förändringar även på utsidan. Embryot börjar få små knoppar som kommer att utvecklas till armar och ben. Och under den öppning som så småningom kommer att bli bebisens mun finns det små veck där halsen och underkäken kommer att formas.

Mamman
Graviditetssymptom kan börja (eller fortsätta!) denna vecka. Det flesta kvinnor upplever graviditetsillamående (inte bara på morgonen), känner sig tröttare än vanligt, har ömma bröst och behöver kissa oftare. Helt normala symptom, men de orsakar lika mycket obehag för det. Som tur är, har det med graviditeten att göra och varar inte för evigt. Vissa kvinnor får också mer huvudvärk de första tre månaderna av graviditeten.

Min vecka - Jag har egentligen inte känt av nånting särskilt alls mer än att min mens är utebliven. Om det inte hade varit för två starka plus (ja, jag gjorde ett extra test bara för att) skulle jag nog inte veta att jag var gravid. Just därför har jag nog lite svårt att tro på det. Det enda jag känt av är kortare perioder av molvärk. Dock inte särskilt starkt utan ungefär som mensvärk när jag gick på p-piller. Vi får väl se om det börjar kännas annorlunda framåt. Annars ska jag nog egentligen bara vara tacksam att slippa illamående och sånt.

 

Koncentrationssvårigheter

Jag har ju ledigt från jobbet denna veckan. På sidan av jobbet pluggar jag på halvtid och tanken denna veckan var egentligen att jag skulle ta en riktig plugg-rusch och plugga i förväg lite för att kunna ta det lite lugnare med plugget när jag börjar jobba igen. Av någon konstig anledning har jag dock haft lite svårt att koncentrera mig sen i fredags. I mitt huvud rör sig bara mängder av bebis-tankar. Det har dock blivit något bättre för varje dag och idag har jag kommit till det stadiet att jag i alla fall slagit upp ekonomi-böckerna. Nu gäller det bara att få kontroll över tankarna så att det inte bara är ögonen som läser.

Tänkte försöka lägga upp lite information framåt om vad som händer inne i magen vecka för vecka. Än så länge har ju inte jättemycket hänt men under eftermiddagen kommer i alla fall en liten text om vad som händer under v. 5 (känns så mycket bättre att säga att man är i vecka 5 än i vecka 4+6).

Buggkväll

Igår kväll var det dags för femte bugglektionen. Jag och mannen går en nybörjarkurs. Otroligt kul och man märker verkligen att det går framåt. Igår var dock ingen superbra dag. Jag var trött redan från början och efter en timmes snurrande var balanssinnet satt ur spel skulle man kunna säga. Kände mig lite smått åksjuk så jag vilade en stund. Vi gick egentligen inte igenom något nytt igår. La mycket tid på att bara öva förningen med grundsteg med lite olika grepp. I slutet av lektionen brukar vi alltid köra fritt, blanda de olika turer vi lärt oss som vi vill. Igår hade jag turen att få köra ett av de passen med en av blåtröjorna (dvs. De som inte går kursen utan bara är med och dansar för att kunna upptäcka vad man gör fel och så). Fördelen med att få dansa fridansen med dem är att de oftast kör turer som vi inte gått igenom än. Om man bara följer med så blir det superkul att få testa massa nytt. Fördelen med att vara tjej: det röcker oftast att killen kan turen för att man ska kunna haka på.

När lektionen är slut låter de musiken gå i en kvart så vi kan fortsätta dansa om vi vill. Som vanligt körde jag och mannen en låt men när den var slut märkte jag att jag var så andfådd så jag inte orkade överrösta musiken. Undrar om jag bara är allmänt seg eller om det är det lilla i magen som påverkar mig redan. Går det att märka av redan i v. 5?

Väljer bort oron!

Det finns hela tiden en viss oro att det inte kommer bli ett barn. Dels beror det nog på att det fortfarande känns rätt overkligt. Dels så är ju risken för missfall i en tidig graviditet relativt stor. Jag har inte riktigt vågat acceptera tanken att jag är gravid.

Hur som helst har jag nu bestämt mig för att sluta oroa mig för missfall. Det är ingenting jag kan påverka utan det som händer, händer. Jag tänker tillåta mig själv att vara glad just nu för just nu ÄR jag ju faktiskt gravid. Jag vill inte slänga bort den här första tiden av lycka på att gå och vara orolig. Att unte vara glad nu av rädsla för att jag blir ledsen sen blir lite som att inte våga vara kär av rädsla för att det ska spricka. Så har jag jag aldrig fungerat (trots mina analytiska, snudd på neurotiska, drag) och jag vill inte förändras nu.

Så från och med nu ska jag inte läsa på mer om hur missfall fungerar, klarar mig gott på det jag vet, utan fokusera det fantastiska i att vara gravid och att ett litet liv växer inom mig!

Plus!

Mitt första inlägg i bloggen som blev en följd av två korsande streck i torsdags morgon.

Barn har alltid varit en del av den plan jag haft för mitt liv. Det finns inte mycket jag längtat så mycket efter. Förnuftet har dock sagt vänta. Vänta tills du är utbildad - Vänta tills du har jobb - Vänta tills det finns en stadig ekonomi. Examen togs och jag började jobba. Jobbet var ju inte fast men vi började ändå prata så smått om när det kunde tänkas bli dag. Kanske börja försöka runt sommaren 2012?

Orden var uttalade. Inom en överskådlig framtid kunde det ske. I december påbörjade jag min sista karta p-piller. Vi började fundera på om jag skulle strunta i de hädanefter. Det finns ju andra skydd och om vi nu skulle vilja försöka framåt sommaren så kan det ju vara bra om cykeln har fått chans att stabilisera sig. Så jag beställde ingen ny tid hos bm utan avslutade sista kartan 11 januari. Det är en månad sen idag. Inte trodde vi att ägglossningen skulle komma igång på riktigt med en gång men det gjorde den nog. Jag vågade inte hoppas högt men höll ändå smygkoll i almanackan på när det kunde tänkas vara dags för mens igen. När det hade gått 29 dagar kunde jag inte hålla mig längre utan köpte ett test (jo, det var nog en chansning för min cykel har alltid varit längre än 29 dagar). Bara efter 10 sekunder dök där upp både ett plus och ett kontrollstreck. Det kunde väl ändå inte vara sant? Var det så ett plus såg ut? Det vågräta strecket hade ju en lite gråare färg. Jag började söka runt på internet för att höra hur så kallade spökstreck såg ut och fick till svar att mitt plus var inte i närheten av ett spökstreck. Det var ett väldigt tydligt plus.



Oj, vad pulsen gick upp. Och vad lång tid det var kvar till maken skulle komma hem! Jag gick runt där hela eftermiddagen och småfnittrade för mig själv i ren lycka samtidigt som jag försökte intala mig att inte hoppas för mycket. Det är ju så tidigt.

När maken väl kom hem hade han bråttom iväg och jag ville inte bara kasta ur mig nyheten utan fick snällt vänta ett par timmar till. Nu är vi så lyckliga och hoppas att detta ska gå vägen. Kampen mellan glädje och att inte hoppas för mycket är stor. Pratade med barnmorska idag och på fredag blir det hälsosamtal. Sen längtar vi efter riktiga inskrivningen varefter vi tänkt berätta för familjerna. Det här kan vara början till berättelsen om vårt första barn!